Stockholm: Tvist om rätt till bostadsrätt avgjord i hovrätten

En man har sedan våren 2020 varit antecknad som innehavare av en bostadsrätt på Gärdet i Stockholm. Dock ska en kvinna, vars brorsdotter mannen uppges vara gift med, ha varit boende i lägenheten sedan dess. Vidare ska en annan man som kvinnan haft någon typ av relation med ha varit en tidigare ägare av bostadsrätten.

Samtidigt hävdar kvinnans dotter att det är hon som är den rättmätiga ägaren efter att hon delvis fått lägenheten i gåva av mammans tidigare partner som vid tillfället bodde på ett vårdboende i Linköping. Upplägget var att hon skulle föra över 1 000 kronor i månaden till honom fram till “någon av parternas frånfälle”, varefter överföringarna skulle upphöra. Dottern valde därav att vända sig till tingsrätten som har prövat saken: Vem som kan anses ha bättre nyttjanderätt till lägenheten, dottern som påstår sig ha fått bostadsrätten i gåva eller mannen som står som innehavare.

Enligt dotterns talan överläts bostadsrätten till henne den tolfte februari 2020, men hon lämnade inte in överlåtelseavtalet till föreningen direkt. Detta då hon ville ge givaren lite betänketid eftersom det rörde sig om en så pass stor gåva, samt att hon inte uppfattade att det fanns någon tidsfrist gällande ansökan om medlemskap i föreningen.

Efter förvärvet fick dottern dock reda på att det lämnats in ett överlåtelseavtal där hennes mamma står som innehavare av bostadsrätten. Enligt dottern ska mamman tidigare ha dömts för grovt bedrägeri mot den förre innehavaren av bostadsrätten och omständigheterna i det fallet uppges påminna om de i aktuellt fall.

Rätten verkar inte ha funnit skäl att undersöka omständigheterna kring mammans påstådda överlåtelseavtal inom ramen för målet.

Mannen som var antecknad innehavare av bostadsrätten vid tiden hördes också i rätten. Gällande kvinnan som då var boende i lägenheten uppgav han sig vara gift med hennes brorsdotter, att det var så de kände varandra. Vidare berättade han att både kvinnan och hennes dotter försökt vinna den tidigare innehavarens gunst med olika framgång. Relationen mellan kvinnan och den tidigare innehavaren beskrev han som komplicerad. När det kommer till dottern ska hon ha fått stora summor pengar av honom.   

Enligt den senare bostadsrättsinnehavaren är anledningen till att han fick förvärva lägenheten att den tidigare ägaren ville säkra kvinnans boende. Då hon själv inte hade ekonomin för att bli antagen som medlem i föreningen ska hon först ha föreslagit att dottern skulle få bostadsrätten, men när ägaren inte ville det föreslog kvinnan istället att lägenheten skulle överlåtas till den ingifte släktingen, vilket dåvarande ägaren gick med på. Avtalsvillkoren för överlåtelsen förändrades inte utan det var fortfarande samma upplägg som tidigare, enda skillnaden var namnet på den som skulle ta över bostadsrätten.

Den tidigare innehavaren ska ha haft ett möte med en handläggare på en juristbyrå angående den planerade överlåtelsen till mannen och minnesanteckningar från mötet åberopades som bevisning i rätten, utan att handläggaren hördes för att bekräfta uppgifterna. Ett liknande möte ska ha ägt rum även angående bostadsrättsöverlåtelse till dottern, vilket enligt henne ska ha lett till att ett överlåtelseavtal signerades. Även den senare innehavaren hävdar att han tecknat avtal om förvärv av lägenheten: Att överlåtelseavtal mellan honom och den tidigare ägaren signerades den 24 mars 2020.

Tingsrätten har alltså haft att ta ställning till två olika påstådda överlåtelseavtal för samma bostadsrätt. Den sammantagna bedömningen blev att det finns ett “inte obetydligt stöd” för dotterns version av hur avtalet med henne kom till, samt att utredningen som den senare innehavaren presenterat inte förändrar den bedömningen.

Utöver det lyftes att den tidigare bostadsrättsinnehavaren bekräftat att han inte skrivit under något överlåtelseavtal i mars 2020. Tingsrätten kom fram till att kvinnans dotter visat att hon har bättre nyttjanderätt till bostadsrätten än den ingifte släktingen och det slogs fast att dottern var innehavaren.

Beslutet överklagades och prövades nyligen i Svea hovrätt som valde att gå på tingsrättens linje. Av domskälen framgår att förhör hållits med handläggaren som deltagit i möten angående avtalsskrivning. Bland annat bekräftade hon att de båda mötena ägt rum men att inget avtal signerats på juristbyråns kontor.

När hovrätten tog upp fallet fanns kvinnans dotter inte längre i livet, part i målet var istället dödsboet efter henne. Rätten konstaterade att det överlåtelseavtal som dödsboet åberopat uppfyller formkraven för överlåtelse av bostadsrätt, samt att den tidigare innehavaren i förhör bekräftat att han skrivit under avtalet och ville överlåta lägenheten till henne.

Det ansågs därmed vara styrkt att dottern vid aktuell tidpunkt förvärvat bostadsrätten av mannen. I och med detta fann hovrätten ingen anledning att pröva om den ursprungliga ägaren gjort någon ytterligare överlåtelse av bostadsrätten efter det.