Hovrätten ändrar tingsrättsdom – par döms för bolånebedrägeri

Text: Linda Myrin

I december förra året fick Stockholms tingsrätt in en stämningsansökan från Ekobrottsmyndigheten gällande bland annat grovt bedrägeri. Saken rörde ett gift par som, med hjälp av en låneförmedlare, ansökt om bolån på över tre miljoner kronor hos Danske Bank genom att lämna in oriktiga uppgifter och falska handlingar.

Då lånen beviljades och betalades ut har banken tagit skada, hävdade myndighetens åklagare och yrkade därför att paret skulle dömas för grovt bedrägeri medelst brukande av falsk urkund.

Banken valde i efterhand att säga upp bolånen med hänvisning till oriktiga uppgifter i låneansökan, varpå makarna återbetalade dessa.

I samband med stämningen lämnades en del bevisning in för att styrka för att brott begåtts. Till exempel falska arbetsgivarintyg och lönebesked, samt en undertecknad låneansökan innehållande oriktiga uppgifter om sådant som anställning.

Tingsrätten bedömde det som oklart om de oriktiga uppgifterna varit avgörande för banken vid kreditgivningen, om bolån hade beviljats även om korrekta uppgifter lämnats. Utöver det ansågs det klarlagt att beviljandet inte lett till att banken lidit någon slutgiltig förlust.

Det poängteras dock att en beaktansvärd risk för slutlig förlust är tillräckligt för att skaderekvisitet i bedrägeribestämmelsen ska vara uppfyllt. Gällande det menade rätten att åklagaren inte preciserat hur en beaktansvärd risk för slutgiltig förlust skulle ha förelegat, eller presenterat någon bevisning till stöd för det. Bland annat mot denna bakgrund ogillades åtalet om bedrägeri.

Gällande frågan om falsk urkund drogs slutsatsen att det inte presenterats någon utredning som visat att det varit fråga om falska handlingar, i alla fall finns inget som styrker att utställaren av handlingen varit felaktigt angiven. På grund av det ansågs det inte relevant om vissa uppgifter om anställning och lön var oriktiga eller inte.

Dessutom hävdade paret att de signerat bolåneavtalet utan att läsa igenom handlingarna som de fick från Danske Bank i samband med detta, utan att de litade på låneförmedlaren som skulle ta hand om all pappersexercis.

Tingsrättsdomen överklagades till Svea hovrätt som prövade målet i september i år. Hovrätten menade att det finns skäl att ifrågasätta varför paret anlitade en låneförmedlare istället för att vända sig direkt till banken, och varför de inte läste igenom handlingarna innan bolåneavtalet signerades. Enligt utredningen var makarnas betalningsförmåga sämre än vad som uppgavs till banken. 

På den frågan hänvisade makarna till sina bristande kunskaper i svenska språket samt att de behövde hjälp med att göra ansökan. Paret kommer ursprungligen från ett annat land men ska ha bott i Sverige i många år och ha arbete här.

Den förklaringen imponerade inte på hovrätten:
“De felaktiga uppgifterna i ansökningshandlingarna om exempelvis arbetsgivare och månadsinkomst är dessutom så uppenbara att de borde ha upptäckts även vid en mycket översiktlig granskning av en person med begränsade kunskaper i det svenska språket.”

Rätten tillade att omständigheterna kring låneförmedlingen måste ha fått paret att inse risken att oriktiga uppgifter eller falska handlingar skulle kunna förekomma.

Den sammantagna bedömningen blev att Danske Bank får anses ha utsatts för större fara än de kunnat befara i samband med beviljandet av bolånet. Därmed har gärningen inneburit skada för banken och vinning för makarna som bolånetagare. 

Hovrätten slog fast att paret ska dömas för grovt bedrägeri medelst brukande av falsk urkund. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och dagsböter.