En boköpare beviljades bolån av en bank för en planerad bostadsrättslägenhet i en ny brf som gick i konkurs innan tillträde hann ske. Enligt tingsrätten är boköparen skyldig banken nära 3,7 miljoner kronor.
I oktober 2022 tecknade en man ett överlåtelseavtal för en planerad bostadsrättslägenhet i en ny bostadsrättsförening i Salem, Stockholms län. Boköparen ansökte om ett lån på 3,8 miljoner kronor hos Skandiabanken för att kunna förvärva bostadsrätten. Bolånet beviljades och banken fick bostadsrätten i pant som säkerhet.
Vid kreditprövningen hämtade banken in föreningens ekonomiska plan och vid låneansökan lämnade köparen in uppgifter om sin inkomst och annan nödvändig dokumentation.
Enligt överlåtelseavtalet skulle mannen tillträda lägenheten den fjärde november samma år, men tillträdet sköts upp och innan det hann ske gick föreningen i konkurs.
Fram till och med maj 2024 gjorde köparen betalningar på bolånet enligt avtalet. Därefter upphörde betalningarna, och banken sade upp lånet. Eftersom köparen bestred betalningsansvar ansökte banken i mars 2025 om stämning vid Stockholms tingsrätt.
I rätten uppgav köparen att han inför köpet fått information om att bostadsrätten i det närmaste var färdigbyggd, och att han fått se ritningar och bilder på hur den skulle se ut. Men enligt köparen hade bygget av hans egen lägenhet inte påbörjats. Han menade också att det framgick av föreningens ekonomiska plan och av objektsbeskrivningen att bostadsrätten inte var färdigbyggd.
Enligt köparen hade banken brutit mot god kreditgivningssed genom att inte säkerställa att lägenheten, som var säkerhet för lånet, verkligen var färdigbyggd.
Vidare uppgav mannen att konkursförvaltaren hade meddelat att det inte fanns några utmätningsbara tillgångar. Boköparen yrkade att hans återbetalningsskyldighet skulle jämkas till noll kronor enligt 36 § avtalslagen.
Banken förnekade att den agerat vårdslöst och menade att det var köparen, inte banken, som borde stå för affärsrisken med bostadsköpet.
“Att banken fått panträtt i en bostadsrätt som inte färdigställts är en kreditrisk som banken får acceptera. Vad banken däremot inte ska behöva acceptera är den affärsrisk som en låntagare tar i egenskap av kund.”
Stockholms tingsrätt konstaterar i domen att det avgörande vid en kreditprövning inte är säkerhetens värde, utan konsumentens förmåga att betala tillbaka. Därför kan inte alltför långtgående krav ställas på bankens värdering av säkerheter.
Eftersom köparen själv hade medgett att han hade tillräckliga inkomster för lånet och att han betalade fram till maj 2024, hade banken enligt tingsrätten bedömt hans återbetalningsförmåga korrekt.
Tingsrätten fann ingen grund för jämkning och köparen ålades att betala 3 692 413 kronor till banken, plus ränta.
