Hovrätten: Granskning av brf ska bekostas av enskild styrelseledamot

Ifjol trädde en ny lagändring i kraft som bland annat innebär att en tiondel av de röstberättigade i en brf kan ansöka om att föreningen granskas via Bolagsverket, utan att frågan först behöver behandlas på en föreningsstämma. Enligt ett tidigare pressmeddelande från Justitiedepartementet är det sådant som tidigare utförd förvaltning, räkenskaper, eller vissa åtgärder och förhållanden i föreningen som kan bli föremål för granskning.

Lagrådsremissen som ligger till grund för lagändringen innehåller en formulering om att den som ansökt om att Bolagsverket ska utse en särskild granskare, i undantagsfall kan bli ersättningsskyldig för föreningens kostnader för den särskilda granskaren. Syftet med detta uppges vara att motverka att särskild granskning används som ett påtryckningsmedel mot föreningar när en granskning är “uppenbart obehövlig”.

I höstas prövade Helsingborgs tingsrätt om en styrelseledamot i en brf i staden kunde anses ersättningsskyldig för föreningens kostnader för särskild granskning, en åtgärd som ledamoten ansökt om.

Bostadsrättsföreningen ifråga genomförde under 2020 en renovering av tak och fasader på sitt hus, vilket enligt Hemnet uppfördes i början av 1900-talet. År 2021 valde en av ledamöterna som suttit i föreningens styrelse under renoveringsperioden, men nyligen blivit utröstad, att ansöka om en särskild granskare hos Bolagsverket. Granskaren skulle få i uppgift att se över hur föreningen upphandlat renoveringen och hur den genomförts.

I rätten uppgav ledamoten att ansökan lämnades in eftersom styrelsen varken besvarat hennes frågor om renoveringen, eller låtit henne ta del av material gällande anbud eller underlag. Föreningen hävdade tvärtom att ledamoten genom sitt uppdrag i styrelsen haft full insyn i hur styrelsen arbetat med fastighetsrenoveringen och att hon fått svar på de frågor hon ställt vid styrelsemöten.

Det tingsrätten hade att ta ställning till var om ledamoten haft tillgång till den information om renoveringen som kan anses vara relevant och om hon rimligen bör ha insett att det i detta fall varit uppenbart obehövligt att utse en särskild granskare.

Rätten ska ha tagit del av e-post som gått ut till föreningens samtliga styrelsemedlemmar, innehållande förfrågningsunderlag, besiktningsprotokoll och kostnadsredovisningar, vilket talar emot ledamotens påstående om att hon inte mottagit sådan information.

Vidare vittnade den utsedde granskaren om att det varit “mycket enkelt” att som utomstående granskare gå igenom materialet gällande föreningens renovering. I och med detta borde det också ha varit enkelt för en styrelseledamot i föreningen att ta del av materialet. Mot den bakgrunden bedömde tingsrätten att granskningen varit uppenbart obehövlig.

Utöver det ska de uppgifter som ledamoten lämnat vid huvudförhandlingen indikera att hennes egentliga syfte varit att påtala fel i hur renoveringsentreprenaden utförts, “snarare än fel i styrelsens upphandling och hantering av den aktuella renoveringen”.

Utgångspunkten i fall som detta ska vara att föreningen betalar för den särskilda granskaren. Men om granskningen varit uppenbart obehövlig och sökanden förstått det, eller borde ha insett detta, kan istället sökanden bli kostnadsansvarig. I det här fallet kom tingsrätten fram till att granskningen varit uppenbart obehövlig och sökanden ålades därmed att betala den särskilde granskarens arvode på 174 750 kronor exklusive ränta, samt att stå för föreningens rättegångskostnader.

Domen överklagades till Hovrätten över Skåne och Blekinge som nyligen kom fram till att det saknas skäl att meddela prövningstillstånd. Därmed står tingsrättsdomen fast. Beslutet kan överklagas fram till den tionde januari nästa år och har alltså ännu inte vunnit laga kraft.