Ett gift par ville installera en kakelugn i sin bostadsrätt där det tidigare stått en sådan och bad berörd brf om tillåtelse för detta, men nekades. Frågan avgjordes senare i tingsrätten som valde att gå på föreningens linje.
År 2021 planerade ett gift par att renovera sin bostadsrätt i Stockholmsstadsdelen Vasastan och inför det bad de bostadsrättsföreningen som lägenheten tillhör om lov att installera en kakelugn. Tanken var att uppföra den där det tidigare stått en sådan, på dess ursprungliga plats. Dock fick paret nej från föreningen och tog därför ärendet vidare till Stockholms tingsrätt.
Enligt paret borde de få installera en kakelugn då rökgasgången som behövs för installationen “bottnar” i deras bostad och därför bör ses som en del av lägenheten. Det svar paret fick från berörd brf var att det skulle tillåtas, under förutsättning att installationen inte orsakade skada eller olägenhet för föreningen.
Vidare framhöll makarna att de anlitat sakkunniga för att kontrollera ventilationskraven. För att installera kakelugnen ansågs plombering av en frånluftsventil till kanalen i en annan lägenhet vara nödvändig, en åtgärd som de sakkunniga bedömde inte skulle påverka berörd lägenhet negativt. Även en kakelugnsmakare ska ha bedömt aktuell kanal som lämplig för installationen.
Makarna tillade att de uppfyllt de krav som föreningen ställt och att installationen borde tillåtas även utanför deras lägenhet, så länge det inte orsakar föreningen skada eller utgör en olägenhet.
Föreningen höll inte med om att paret hade rätt att installera en kakelugn med rökgasgång i föreningens hus då arbetet delvis skulle utföras utanför lägenheten. Rökgasgången uppgavs ligga utanför parets lägenhet. Dessutom hävdade föreningen att aktuell installation skulle innebära påtaglig skada och olägenhet för föreningen, likaså för boende eftersom plomberingen av frånluftsventilen skulle påverka befintlig ventilation i berörd lägenhet.
I november 2022 avvisade tingsrätten parets talan “eftersom den inte uppfyllde kraven på en fastställelsetalan enligt 13 kap. 2 § rättegångsbalken”. I början av 2023 beslutade Svea hovrätt att återförvisa målet till tingsrätten för fortsatt handläggning.
Frågan prövades igen i mars 2024. I tingsrättens domskäl uppges att makarnas talan nu enbart grundas på hur 7 kap 7 § Bostadsrättslagen såg ut den första januari ifjol, samt att övergångsbestämmelser gör att den äldre lydelsen av detta stycke fortfarande gäller vid tvist om åtgärd i lägenhet inletts vid domstol före ikraftträdandet.
I tingsrättens domskäl uppges att makarnas talan enbart grundas på hur 7 kap 7 § Bostadsrättslagen såg ut den första januari ifjol, samt att övergångsbestämmelser gör att den äldre lydelsen av detta stycke fortfarande gäller vid tvist om åtgärd i lägenhet inletts vid domstol före ikraftträdandet.
Därefter följer ett stycke där bestämmelsen återges:
“Bostadsrättsinnehavaren får inte utan styrelsens tillstånd i lägenheten utföra någon åtgärd som innefattar
1. ingrepp i en bärande konstruktion,
2. installation eller ändring av ledningar för avlopp, värme, gas eller vatten,
3. någon annan väsentlig förändring av lägenheten.
Styrelsen får vägra att ge tillstånd till en åtgärd endast om den är till påtaglig skada eller olägenhet för föreningen.”
Tingsrätten konstaterade också att det i vissa fall kan vara svårt att bedöma vad som avses med förändringar i själva lägenheten då det handlar om kanaler i fastigheten, som till exempel rökkanaler. Därav valde rätten att utgå ifrån ett avgörande i Högsta domstolen där en kanal i en skorstensstock som gick igenom en bostadsrättslägenhet, inte ansågs var en del av lägenheten och borättshavarna fick därför inte rätt att ansluta en kamin till denna.
I tingsrättsmålet bedömdes det som klarlagt att aktuell skorstenensstock går genom flera lägenheter, samt att dess kanal går genom fastigheten från taket ned till våning
ett. Kakelugnsmakaren ska också ha vittnat om att kanalen inte har kvar någon äldre anslutning i parets lägenhet för en kakelugn.
Stockholms tingsrätt kom fram till att paret inte kunnat visa att rökkanalen var en del av deras lägenhet. Mot den bakgrunden ansågs inte 7 kap 7 § Bostadsrättslagen tillämplig och därmed fann rätten ingen anledning att pröva om installation av kakelugn skulle kunna innebära påtaglig skada och olägenhet för föreningen. Tingsrätten valde därför att ogilla parets fastställelsetalan och dömde till fördel för föreningen.
