Hovrätten: Funktionsnedsatt man får behålla bortskänkt bostadsrättsandel
En mamma som fått andel i bostadsrätt av sin funktionsnedsatta son vägrade återlämna den när hans förvaltare krävde tillbaka gåvan. Nu har Svea hovrätt prövat saken och dömt till sonens fördel, skriver Dagens Juridik.
En funktionsnedsatt man i 18-årsåldern gav, efter förslag från sina föräldrar, bort en del av sin bostadsrätt till dem. Sonen fick senare en förvaltare som ansåg att gåvan var ogiltig på grund av de neuropsykiatriska funktionsnedsättningarna. Pappan lämnade då tillbaka sin andel medan mamman vägrade, varpå sonen via förvaltaren vände sig till domstol. Och nu har saken prövats av hovrätten som dömde till sonens fördel. Det skriver tidningen Dagens Juridik med hänvisning till Blendow Lexnova.
Allt tog sin början i mars 2010 då sonen som 18-åring förvärvade en bostadsrätt i Uppsala. Köpeskillingen uppgick till en miljon kronor och inför köpet fick han låna 540 000 kronor av föräldrarna. Senare samma år ska de ha föreslagit att han skulle skänka halva bostadsrätten till dem genom ett gåvobrev, 25 procent till mamma och en lika stor andel till pappa, vilket sonen då gick med på.
År 2017 utsågs en förvaltare åt sonen som bland annat fick i uppdrag att förvalta hans egendom och bevaka hans rätt. Förvaltaren kom fram till att gåvan borde vara ogiltig på grund av sonens neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och bad föräldrarna att lämna tillbaka sina andelar i bostadsrätten. Vidare uppges det vara ostridigt att lånet återbetalats till föräldrarna, samt att sonen alltid stått för samtliga kostnader kopplade till bostadsrätten.
Förvaltaren gjorde bedömningen att det vore bäst för sonen, som flyttat till ett stödboende, att sälja bostadsrätten. På så sätt skulle han slippa onödiga kostnader för en lägenhet han inte längre har behov av. Pappan återlämnade sin andel av bostadsrätten men inte mamman, varpå sonen via förvaltaren vände sig till Uppsala tingsrätt för att få saken prövad.
Både psykolog och distriktsläkare har vittnat om sonens funktionsnedsättning och om att han haft denna sedan barndomen. Även pappan vittnade om att sonen inte kan ha förstått föräldrarnas upplägg med lånet och gåvobrevet. Vad mamman åberopade i rätten bedömdes inte kunna motbevisa detta. Exempelvis framförde hon att det inte varit på tal att han skulle ha saknat förmåga att förstå innebörden av gåvan.
Därmed slog tingsrätten fast att sonen varit under påverkan av en psykisk störning vid undertecknandet av gåvobrevet och att gåvan därmed ska förklaras ogiltig. Mamman överklagade beslutet till Svea hovrätt som valde att gå på tingsrättens linje. Hon ålades därmed att stå för sonens rättegångskostnader på 230 000 kronor.